Sjuttioelva steg tillbaka

Var en aningen purken rubrik jag funderade ut när jag red, men, som tur var hittade jag igen känslan i slutet av passet.
Problemet kom jag fram till, var min sits. Jag red bara inte och därför ville han inte gå fram. Jag kom på de för att han var jätte fin i sidorna och om jag stod upp hade han inga bekymmer. Självklart var  han lite sur till att börja med men att jag satt som en stoppkloss hjälpte ju inte. Hursomhelst, löste jag problemet och han blev fin i slutet av passet och blev som där jag hoppas starta imorrn:) Det var alltså ett väldigt bra pass eftersom att det gav mej en viktig läxa, att aldrig sluta rida och se problemen hos mej framför vad som går dåligt för honom(:

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0